- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
149

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tänka. Och däraf slute vi trösteligen i Herrans namn,
att medlet är oss rätteligen tillgifvet i dessa vredens tider.»

»Jag hör, jag börjar nu begripa! Visst rycktes jag fulla
tvåhundra åren tillbaka från mitt eget seculo, när jag lände
hit. Och kanske, ja det är ju en möjlighet, att en
sådan äldre tids människor med otämd natur omkring sig
stodo under verkelige, naturale andars influenser?» talade
doktor Julius nästan till sig själf.

»Ett ljus är nu uppgånget för ärevyrdig broder!»

»Ett ljus om de onda hednamakternas fortsatta
öfver-välde här! Hvad var han för en denne vedervärdigt fule
Anders Sjulsson, som först kom pockande på denne
stackarens intimring, — ni vet den där, som skulle ha
förintat sig bland menigheten till skräck och kravall vid
själf va synodens frågestund? Det blif ver nu därvid att
eder episcopus ej löper efter order från afgrunden. Gån
åstad och gören som jag har sagt. Hvarom icke vänder
jag mig till de världslige och tager handen fatt om eder
kyrkonyckel.»

Nu hade öfverherden, säkert i en loflig stund, uttalat
detta trolldomsord, som ovillkorligen böjde menige man
under hans kräkla, ett ord, som eljes i dessa tider vida
oftare gaf rum för laglöst själfsvåld än för hälsosamt
för-mynderskap. Bonden hade knappast något vad mot detta
kraftord, åtminstone intet, som han själf hade vett och
mod att bruka. Ty då kyrkans dörr var sluten, då kände
han också helvetets portar riktigt öppna. Meniga clerus
åter hade härvid, såsom i andra stycken, vida bättre ställdt.
Det visste Mäster-Jakob, som nu reste sig, och sade
nedböjd:

»Som eders ärevyrdighet befaller är jag skyldig lyda . . .
till nästa synod, då mitt vädjomål ingifves.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free