Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sa sagdt och Mäster-Jakob med kaplanen, dommus
Andreas, togo bugande sitt afträde på en k)’lig vink af
öfverherden.
Denne mätte golfvet med några häftiga steg och sade
half högt:
»Han vädjar till synoden, som träder samman inom en
månads tid. Hvad händer då? Den hinner kullkasta min
befallning just lagom till den stund, då den skulle träda
i verket. Och sedan skall jag inför riksens höga
majestät bära ansvaret för hvad som följer.»
Han stannade som slagen för hufvudet af en ingifvelse.
»Denne pojke», utbrast han, »skulle ju kunna rymma,
så vore jag honom kvitt? Men huru skall jag kunna
hjälpa honom till den stråten? Finns det en människa,
som jag kunde förtro mig till i en sådan sak?»
»Har farbror alldeles glömt bort mig?» utbrast unga
Sara dämpadt och skalkaktigt klagande där hon satt.
»Hvad säger du, mitt barn?» sade doktorn, skamsen
öfver sin tankspriddhet.
»Jag kan hjälpa farbror i det där!»
»Huru skulle det gå till?»
»Farbror är bara så innerligen snäll och skaffar mig
skjuts, så kläder jag mig och åker dit.»
»Men redan detta skulle ju väcka mycken rurnor. Det
kunde icke döljas, komme strax i dagen?»
»Ja, kunde inte folk få tro och veta, att farbror bara
ville gifva Rike-Mates en anmodan att slå sin måg ur
hågen för att få ett slut på käringlarmet här en gång!»
»Men huru vill man då förklara, att just du blir
skickad?»
»Jag, som är farbrors öga och en tyst, pålitlig flicka!
Jag, som ville se den dar pojken, min dopkamrat för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
