Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnorna vid sin spånad, och far i huset synade med
betänksam min sina många gäldenärers skuldebref.
Svarte-Mickel, hel och snygg som folk, hade plats vid
svärfars skrifvarklaff, måtro, och sökte öfva sin hand vid
gåspennan. Skrifhänd höfdes den att vara, som skulle
taga mot så mycket. Ty att stanna kvar i Svarta-Noret,
det föredrog han framför bråket med gamla vreden och
all den fasoväg, som ledde dit.
Då inträdde, blomstrande, käck och hurtig, en ungmö,
klädd i lappskor, hufva, mudd och vantar, men dröjde
ej på gäldenärers blyga vis vid dörren, utan steg fram
med ståndsfolks fria väsen midt i stugan och hälsade
goddag.
Husets rika folk blef stött och kom ej fram med
något svar.
Den främmande böjde nacken med en oförliknelig knyck
och sade:
»Jag kom ej hit för att tigga eller låna dalern eller
be om lisa med någon ränta. Jag är en högäreboren
domicella och van att hälsas, när jag hälsar.»
»Gu’signe!» sade fader Mates halftvunget.
»Och I mor,» sporde domicellan käckt, »vet I hvad
som svaras på goddag?»
»Gu’signe!» svarade mor i huset trumpet och sade
half-högt under fortsatt spinning:
»Tro hvad den här kan vara för skatehök!»
»Än du, min vän, då?» fortfor högäreborna Sara
Cor-nelia till husets dotter.
Jungfru Lisa hade hunnit eftertänka, huru mycket
finare hon hade råd att vara, om sådant kunde komma
i fråga för grannars styggelse. Hon såg på den katiga
domiceUan både förläget och argt, kämpade en svår strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
