Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sig själf, men lät dock höra ett svagt gu’signe, som
mest förkväfdes i spinnrockshjulets ökade fnurr.
»Än du, din svartkrusing da, som sitter där vid klaffen?»
fortfor Sara.
»Gu’signe, gu’signe!» svarade Mickel, försjunken i
betraktelse af detta gudsunder.
»Se så ja! Nu är det öfverståndet,» tyckte Sara. »Jo,
du kan ha skäl att svara på hälsning du, när man kom
enkom hit för din skull.»
»Såå?» undrade Mickel häpen.
Spinnrockshjulen stannade och Mates såg upp oroad,
men utan att fästa sig vid den bekymrade stämningen
fortfor Sara till Mickel:
»När man gjorde sig slikt besvär, så kunde du stiga
upp och skrapa på foten lite, du! — Ser man där, att
du kan det ändå! Du kan gärna ta folk i hand också!
Fram med handen, din tosing! — Ser du, så bra det
gick! En är väl inte förgäfves dopkamrater häller. Hade
inte det varit, så skulle jag knappast ha kommit ut på
den här resan, må jag säga.»
»Hvarifrån är I?» sporde Mates undersamt.
»Kommer närmast från granngården, där hästen sattes
in, för här lär inte stallrum finnas.»
»Men hvad är det frågan om?»
»Fråga om?» upprepade Sara viktigt. »Det är bara
fråga, om I får behålla mågämnet. Hvad säger I om det,
kärefar?»
Detta var öppet tal om rep i hängd mans hus.
Kvinnorna sågo ned som färdiga att sjunka genom golfvet;
Mickel satt som på nålar; Mates skrufvade på sig och
sade i tvungen, bekymrad ton:
»Hvad en skall säga om det? Jo, det gitter livar man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
