Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gan. Och därpå hade vittnena halfdöda af skräck
funnit sig ute på marken, huru visste de ej. Mickel hade
tänkt sitt för sig, men de andra två trodde, att det var
någon djäfvulssyn till straff för en ogudaktig spejarlusta
och för den skull tegat.
Mickel, kväljd af fasans vedervilja, skrämd öfver sin
slöa glömska, lyssnade dolskt till ännu mången
manings-vink, men flög sedan åstad glad som burfångne sparfven,
då han släppes lös, följd af jungfru Lisas ögon genom
mörkret nedför vägen, efter diket, öfver uppstadisen hän
mot fjärden, där den mörka skuggan förgrumlades och
försvann i vinternatten.
»En töcken en han bjuds nog inte alla dagar stiga till
så mycket. Nog kommer lian, om någon vån är till.»
Så tänkte jungfru Lisa, där hon stod på bron och
stirrade ut i natten.
*
Vintern gick och våren kom, men gossen kom ej.
Sommarn, hösten, vintern, hela året gick. Och väl
blef mången sedd i Rike-Mates’ hus från när och fjärran,
men Svarte-Mickel syntes icke.
Åren gingo. Hårda tider kommo, ty ofreden kom.
Utskrifning, värfning, allehanda sorgebud och bud om
nya offer i lif och gods, de kommo.
Pest och hungersnöd förspordes, Antikristen själf
förspordes och sist berättades från södra nejder om Mickel,
att han, återkommen som sjökrigsman från fjärran
länder, men jagad som ett odjur genom bygder och ödeland,
omsider gripits nästan i domicellans nattesäng, vräkts i
timmerkula och stannat där som spetälskelik.
När allt kom vida, gjorde sig det burgna folket i
Svart-Noret lika om hans öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
