Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, men kom igen ändå! För du förstår väl?»
fortfor hon tvunget.
»Kan jag, skall jag komma!» sade Mickel raskt, men
tilläde långsamt och lillgammalt:
»Det kan nog dröja länge. Människan har sitt
före-satta öfver sig, den ene lika väl som den andre.»
»Jo, men bry dig inte 0111 nån’ting tocke där som
gam-melvreden, du! För ingenting verkligt kan det vara, inte.
Gammelgubben kom sig i tokpratet och ovisligheten, han,»
tyckte jungfru Lisa.
»Men att I tror honom så bergfast i ena delen och
inte i den andra?» invände Mickel.
»Ja, si hotas han, då är all råden ute, ifall en inte
är karl att narra’n fram med genkastet. Så förstår du,
huru bra det blir för dig, som far stiga till så mycket.
Och så skolom vi häller inte ställa oss med mycket af
barnen ...»
Mickel ryggade baklänges som slagen i ansiktet af en
fasans minnessyn, länge förgäten, nu så oförtänkt
upprunnen. Två jämnåringar i bygden hade en höstkväll
förmått honom att följa med dem upp på vinden,
nyfikne att skåda ned genom öppen taklucka till bryggstugan,
där jungfrun hettes ligga sjuk, något hvarom mycket tassel
var i svangen. Hela stugan knakade för höstvinden, så
att de spejandes steg ej urskildes. Nere i stugan
flammade en våldsam eld i bakugnen. Och där lade nu mor
i huset en kvidande, späd varelse på brödspaden och
räckte den åt dottern med de orden, att hon skulle vara
morsk och göra’t fort. Dottern, kvidande med bortvändt
ansikte, grufvade sig för brottet, men grep spaden och
kastade varelsen in i lågorna, hvarpå den gamla
skyndsamt stängde till träluckan, så att det blef mörkt i stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
