Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träbeläten och framfödde en afkomma, som icke längre
liknade människor utan — klockskåp.
På detta svarades förtrytsamt, att vår Herre skapar
människan just som han tycker, den ene si, den andre
så, den tredje annorlunda. Mäster-Abraham fann äfven
denna gång den samfällda meningen mot sig och gaf vika.
Men i sinom tid fick han dock sin vilja fram i dessa
båda stycken genom händelsernas egendomliga skickelser.
Huru det gick till, förtjänar kanske att nämnas just för
det säregna i händelserna själfva.
En söndag, då Mäster-Abraham som bäst var i farten
att predika öfver allting annat än dagens text, förekom
där i trakten ett fruktansvärdt jordskalf.
Såsom ett bevis på dess våldsamhet anföres bland
annat följande. Klockorna i stapeln kommo af sig själfva
i klämtning och inne i kyrkan störtade de två
apostla-bilderna till golfvet, ganska svårt medfarna genom blotta
fallet.
Apostelen Petrus, till höger om altaret, låg där med
afslagen näsa, apostelen Paulus, till vänster, var remnad
från hjässan till fotabjället.
Nu säges, att så snart församlingen och prästen hämtat
sig från skrämseln, skall den hårde mannen hafva pekat
på de fallna belätena och förklarat händelsen som en
yttring af Herrens vrede öfver slik styggelse i helgedomen.
Då fick Mäster-Abraham sin vilja fram i detta stycke.
På ett vida mer dyrköpt vis kom hans andra önskan
till sin uppfyllelse.
När fienden i tidens lopp hade härjat landet och brännt
kyrkan, lät församlingen gjuta om de två klockorna till
en enda.
För att nu hedra den ödesrike mannen, som då för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
