Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dar hade nästan varit en allmänning. De närboendes
häfdvunna rätt var dem till föga gagn, äfven då de
kunde uppvisa laga bekräftelse. När sådant varit fallet i
goda tider, så blef det ej mindre händelsen under
handelns, näringarnas och den svaga samfundsordningens
pågående förfall genom flere års missväxt och krigets
pröf-ningar till den gamla vanstyrelsen öfver de nordsvenska
landen.
De främlingar, som samlades till trakten, voro fiskare,
ej blott till yrket utan ock tillfälligtvis af brist på
annan dräglig utkomst.
När jorden ej längre bar odrägliga skatter eller gaf
sin odlare skapligt bröd, slogo sig de hungrande munnarne
åt hafvet.
Det var en brokig skara af hemlösa bönder, utsvultna
fjällappar, skogsfinnar, själjägare från österhafvets flesta
kustland, fridlöse och landsstrykare till födsel och yrke.
Och fisken, som drogs upp, hade hvarken kronans
blysigill på skallen, bondens bomärke på ryggen eller
borgarens saxmärke i bukfenan.
Han syntes fördenskull vara Guds tillhörighet och
fångarens rättmätiga fång efter tack och lof.
Den, som tyckte annorlunda, fick äfven hafva sin
mening för sig, blott fiskaren fick njuta fångsten i frid.
De, som af ålder kallade fiskerätten sin, kunde skatta
sig glada, 0111 de fingo tiga i fred.
Själfva nöden, som annars ej känner någon lag, hade
skapat en vacker samhörighet mellan inkräktarne, när
det gällde att tillbakavisa lagliga anspråk.
Men ingen är häller den andres broder i hafvet.
Sinsemellan höjde hvar och en sin hand mot den
andre, och en häfde sig upp mot alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
