Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick fara kåta in och kåta ut på en »gästning», hvilken
oftast liknade tiggeri oeh stundom kunde urarta till
röfveri.
»Gästningen är inte för häf här i gården!» utbrast
den hungrige gästen bittert. »I morgon far jag hädan,
då renskjutsen sträcker utför floen. Kommer inte nu
fadderfolket där, så får pilten vara odöpt som han är.»
»Jämmerligen, herre go’fader!» utbrast lappmor
bedjande. »Sku’ tu inte ge gossen Herrans styrkelse mot
Hvitra oeh trolltyget nu ändå efter så lång en gästning?»
»Hör mig på ett ord, herre go’fader!» tilläde oekså
lappen tunt och hvasst. »Sir tu, om inte gossen är
karl att få sig en Herrans styrkelse af det slaget, som
tu har, så får han väl Björnkarln till faddersgubbe,
oeh han är likare än allihop, tu!»
»Hvad pratar du för fanens hedenskap, dumme
lapp-kältring!» tillrättavisade prästen. »Gå så snart ut, du,
oeh se efter, om inte någon af faddrarne är på väg!»
Lappfar lydde flinkt hvad go’fadern hade befallt. Han
steg upp efter de rimmiga trappstenarne mot
gafveldör-ren, öppnade denna och försvann i en hvit sky, som
ångade in så kall, att den i snöbad härdade gossen
hostade till.
Om en stund kom lappfar tillbaka ur en kall frostsky
på nytt. Hans knän skälfde, han syntes helt förfärad.
»Såg du till någon?» sporde prästen barskt.
»Ingen som skulle komma,» skälfde stackarn, »men . . .»
»Nå, hocken då?»
»Jo, här uppi backen vid själfva grankölen står en
långgrå och underlig en oeh sir hit öfver ...»
Den talande själf var så långgrå i ansiktet och hans
hustru blef likadan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
