Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långt bort i nord skymtade någonting så sällsamt gulrödt
mot svarta skogs-kölen. Det var kanske maten, och
ulf-ven lunkade i väg däråt.
Efter timmar i sträckande traf nådde han vid kolblåa
kvällens lyssnesken öfver himmeln fram till stranden
mot en solsidig svedjebaeke upp åt skogskolen, som vuxit
allt större på närmare håll. Och där i backen syntes
nu det rödgula, äfven det förstoradt, slå upp så spöklikt
ur själfva drifvan, med en kvast af sot och gnistor i
himmels höjd. Det var eld ur själfva drifvan, kanske
helvetets eld. Ulfven lade svansen benmellan, och om
honom vet jag nu ej mer, än att han tog till fötter*
ut-öfver floen.
II.
INVID SJÄLFVA HÄRDEN.
Jäms med drifvan stack upp en gråstensmur från ett
stybbadt, snöbäddadt takröste öfver en jordkula,
ned-gräfd i bottenmon. Och där nere i jorden, under en
takgäll för mat och husgeråd, satt fjällmannen Natan och
brände, fattige, förskjutne renvaktaren Natan, som börjat
bränna och hacka i sollidan, när all råd var ute. I
baklidret, som äfven låg under snön, hade han några sinande
getter, utfodrade med laf och granris. På hans ena sida
framför stockelden stekte sig hans hoptorkade och
betryckta, men seniga hustru med den ettårige, ännu odöpte
Lill-Manel på knäet. På hans andra sida satt och
ruf-vade i sin renmudd fattige Natans våldgäst sedan mången
god dag, en stor och bister karl. Det var lapprästen,
Herrens fattige tjänare, som i dessa tider och ödenejder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
