Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och alltid något missaktade predikodrängen Lapp-Manel
blef sin mäktige förmans högra hand genom hvarjehanda
knipsluga förslag att kryssa sig fram genom bränningarna
i tidens stormar.
En sådan dräng behöfde herr Andreas alltför väl i
dessa vedermödans år, de svåra år, som följde närmast
efter 1700.
Såsom en ung Josef satt Lapp-Manel hos en ny Farao
och tolkade dennes mörka gåtor.
Men den nye Farao hade ingen lycklig framtidsdröm
om de sju magra nöten, som skulle uppsluka de sju feta.
Snarare drömde han tvärtom.
Purpurmantel gaf han häller icke sin rådgifvare, nej,
icke ens en dräglig rock.
Mänga bland de kloka råden följde han icke. Det var
kanske därför, som stiftsherden sades hafva tankar pä en
annan stödjepelare än denne, som med större skäl
kallades hans »spögubbe».
Men den fattige Lapp-Manel hade ock det han tänkte
pä för egen del, ett hårdt och tärande bekymmer, såsom
nu i ordningen följer att se.
*
De föresatta åren ilade mot sitt slut, och långt ifrån
att Emanuel kände obetingad lust att återvända till fjälls
för att äkta Cecilia Pålsdotter, hade han lastat sig vid
prostedottern, äreborna och dygderika Anna Beata i
gården, ganska väl upptagen af henne.
Nu kunde man väl t}Tcka, att Åsele-Pålle icke bort
hysa något hämndeanspråk på sitt besvikna mågämne.
Men den fattige Lapp-Manel med sin ringa utkomst hade
häller icke kommit sig för att återbetala lappen de arma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
