Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till höger syntes bland guda rofland och bördiga
täppor rike Antons mer försigkomna hus. Och Anton sades
vara rik som ett troll.
Dit begaf sig Emanuel.
Gubben var ej inne, men vid spånad syntes hans
dotter, fmnjungfrun Anna, smart, högbarmad, gullhårig, just
som en sierska af hennes stam borde se ut.
Spådoms-g Af van hade ock en tid förmärkts i arf hos Anna, men
folk ville veta, att den gått från henne för hennes
gudlösa sinnelag. Det ville hon själf icke gärna tro, utan
äf-lades merendels att draga kunderna från gubben.
Så gjorde Anna äfven nu under lismande talesätt och
förklenliga ordakast om den gamle. Men Emanuel ville
ej inlåta sig med detta troll. Då ingenting annat
förslog, fick han ändtligen en snäf anvisning på fadern och
fann honom ute på brännan, sysslande med att kupa
rofvor.
»Go’dag!» hälsade han trollkarlen, där denne stod
nedböjd med spaden.
Den andre såg upp med sina glindrande, trollska ögon,
svarade trumpet på hälsningen och fortsatte arbetet.
Fader Anton var, som alla duglige vis-karlar, ganska
svår att komma sig i gång med. Kunde i förstone vara
rent ovettig och var så äfven nu, då Emanuel höfligt bad
att få tala med honom. Men mot detta frånstötande
väsen fanns det pröfvade medlet att gå sin väg, och så gjorde
äfven Emanuel.
»Hå,» utbrast fader Anton, »du skall väl inte vara så
hastig af dig häller. Kom tillbaka, så blifver det alltid
någon lefvandes råd!»
Emanuel lät ganska omedgörlig, men gaf sig, äfven han,
och fader Anton, blifven som folket mest, gick bort med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
