Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pin kund till den svala, grandoftande skuggan vid
rishagen, där de slogo sig ned på hvar sin tufva.
Strykande svetten ur pannan sade den gamle:
»Jag såg du gick åt stugan till. Hon ville väl liskas
med dig också — jäntan, kan jag förstå?»
. »Ja inte förutan!» medgaf Emanuel.
»Hon har det lagetI Men var hon också karl att säga
för dig, hvad ärende du kommer i?»
»Nej, det hörde jag inte af.»
Den andre flinade illt och fortfor:
»Nenej män! Det står hon där för. Och på det viset
värdt hon just genom de tre svartingarne du skulle hit för.»
»Nånå far, att I ser bättre än annat folk, är bara som
det skall vara. Och att jäntan ser ingenting, det vet jag
nog, men huru bars till att hon kom sig i färd med
svartingarne då?»
»Jo, det var hon, som stal bort Svarte-ulfvens
dokla-menter till det öfriga, ser du!»
»Såå! Det har jag inte hört!»
»Jomän! Och sedan var det en annan fähund, som bar
fram dem till Kackar-Aspen och fick sig en sexskilling
för det. Just något att förtjäna sig helvetet på, kan man
tycka.» •
»Var det att förtjäna sig helvetet? En sådan faselig
sammangaddning...»
»Ja vi skolom inte sitta här och gorma om den
delen,» utbrast fader Anton mörknande. »Jag har sett
Ju-das-varelsen, dit han kommer en gång — bland
åthäf-vorna i förgården. Och där såg inte för häft ut, må du
tro!»
Emanuel satt grubblande en stund med frånvarande
blick och vidtog omsider:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
