Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gonstädes i gudsvärlden, inte så värst långt från
hvarandra.»
»Så att de lefva då?»
»Ja, säg du det! Mickel såg jag bland ett besynnerligt
smått och mörkt och styggt folk. Horna hade väl ingen
just, men inte häller så värst långt ifrån, hvad jag kunde
tycka. Han såg riktigt ljus och vacker ut ibland dem, vet
du. Då kan du väl förstå, huru mörkt och styggt det folket
var. Och riktiga käflingar var det, för där han stod nådde
han öfver dem med halftannat hufvud, tycktes annars vara
som en öfverhetsherre för dem. Ett underligt land var det,
med underliga träd och ett som annat. Jag tror icke, att
ett sådant land finnes på hela gudsjorden, vet du.»
»Men hvar skulle det vara då?» lindrade Emanuel,
hemsk till mods.
»Ja kan du det utfundera! Inte är det stället, som du
grundar på nu, så mycket är visst, för dit ser ingen
lefvande. Inte häller är det förgården, — jag menar
åthäf-vornas rike, för där ser helt annorlunda ut, mörkt och
dimmigt, trädlöst och kulet och ödeligt på allt vis.»
»Än kapten Vulf då?« sporde Emanuel sakta.
»Var inte långt därifrån, hvad jag kunde tycka:
samma slags träd och ställningar på många vis; kanske
folket var en smula annorlunda. Men han såg inte ut som
en öfverhetsherre, han, utan gick halfnaken med en
slaf-kedja och syntes svårligen tryckter.»
Fader Anton försjönk i tystnad en stund och fortfor i
dyster ton:
»Jag tror mest du får hälsa Aspen, att han kan gifta
bort dottern och vara trygg för Svarte-Mickel. För både
han och sjökrigsherren ha mest kommit till något ställe,
där det inte är frågan 0111 att löpa in och ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
