Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emanuel grubblade öfver orden och utbrast:
»Jaså I tror det! Men finnes då mer än två rum att
viil ja på?»
»Jomim du! Det finnes nog det och tusen förslå inte
långt. Det som inte är lagom för en duger för en annan
och så många skallar, så många lynnen.»
Emanuel skakade på hufvudet åt denna hedendom och
invände:
»Men på det viset skulle nu kapten Vulf gå som slaf,
där en sådan som Svarte-Mickel går herre?»
»Ja så kan det gå till!» lät den gamle skrattande. »Du
skall inte tro, att samma ställning som här råder
Öfverallt i hela gudsvärlden häller. Nen ej män, du!»
»Nej det kan nog vara sant!» medgaf Emanuel andäk
tigt med knäppta händer.
»Och så har du väl ett ärende för egen del?» påminde
den gamle.
Det bar till tals om fjällmannen Pål, och fader Anton
anmärkte rätt betänksamt:
»Åsele-Pålle har ordet om sig att vara en äredryg och
illgiirningsam fähund. I trolldomsviigen håller jag
honom inte för stort och lätt vore att ge honom så pass,
att han skulle vända kängorna sina i vädret, men här
finnas ändå ett par motspänstiga ting.»
»Att jag är honom skyldig?»
»Ja, det är ett! För huru lite det än kan vara, så har
jag ändå inte rätta kastet med honom. Och dessförutom
iir han säkerligen oberedder att kristsaligen hiidanfara. Det
är ännu värre!»
»Gud bevare mig!» utbrast Emanuel förfärad. »Jag hur
inte ens tänkt en half tanke på hans timliga eller eviga
ofärd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
