Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tal och skick. Petter var nu en härlig pojke, ja, så
härlig som de unga äro, då de ha försakat all sin ungdoms
lust och stå där kyligt lugna, med sin sparda
mandoms-kraft. Nu kunde Petter göra sig lika om jäntan här på
mon, nu var det han, som var motspänstig och olydig på
sitt vis. Och då det inte förslog med Petter, så tog hon
ihop med Mickel, och det slog bättre i spann. Medan
jag var borta en gång, hade hon honom i sänglag med
sig, och jag förstår väl, att inte var han så onöjd häller.
När han då skulle gå, ville hon ha en tros-pant på den
ofågeln för att i nödfall trolla honom tillbaka. Mickel,
den räfven, sade sig ingenting ha. Jo, skär mig bara en bit
näfver ur din näfversko, säger hon. Nåja, knifven satt i
farstuväggen; Mickel gick dit och skar en bit näfver, men
inte ur sina skor, utan från en gammal näfversko, som
låg där bland skräpet i ett hörn. Därpå gick han hem
till Petter, och säkerligen tänkte han aldrig komma igen.
Just i de dagarna hade fogden och öfversteprästen fått
någon spaning om deras fundamenter här hos Petrus.
Mickel och Petter flydde in åt finnskogarna. Då nu Mickel
inte kom igen, tänkte jäntan mala honom till gårds med
näfverbiten. Inte kom den hon väntat, utan en gammal
och ful finnbonde, och skinnlös var han om fotterna af
hvad han sprungit, kan du tänka. Honom fick jäntan,
efter hvad hon säger, hålla till godo med genom sin
trolldoms öfvermakt. Mycket litar jag icke på hennes ord,
men är det sant, så har jag häller inte orkat missunna
henne det straffet. Hör mig nu på huru det gick.
Mickel och Petter kommo sig på villan i skogen och
höllo på att svälta ihjäl, men togo sig omsider fram till
finnbyn vid Stora-Selet. Den var då för tiden ännu okänd
för närmaste bygdefolk, vet du, gaf ingen skatt åt fogden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
