- Project Runeberg -  Den stora vreden / Första delen /
247

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med karlarna, men då ingenting förslog, så skulle de

åstad och skaffa kvinnfolken så många karlar de behöfde,
och tolf säckar råg skulle de ha för sitt besvär.
Troligast ville de ha detta som förkläde för att rymma dess

lättare och tala med sina vänner i bygden, men
emellertid gåfvo de sig i väg med en skaplig matsäck på

ryggen.

De hade knappast gått, då jäntan min kom dit öfver
skogen, rasande som ett odjur på spaning efter Mickel.
Det ordet hade hon i munnen då, att Mickel rymt med
fästmansgåfvor. Och då hon fick höra huru det var ställdt,
ljög hon sin helveteslögn och sade som så, att Mickel
och Petter voro prästernas och fogdens spejare, som voro
ute i ärende att se efter, hvad skogsfinnarne kunde skatta.
»Och då förstån I godt, hvad slags fästmän d’är frågan
om!» säger det odjuret. »Jo, prästedrängar, fogdedrängar,
länsmän, fjärdingsmän och dylike enar. För nu ha de
ätit upp folket nere på bygden och nu är meningen att
inte ge sig, förr än hela byn är uppäten i ringaste rot.»

Folket trodde lögnen, kan du veta, och i skrämseln
enades nu de oenige. De nya kvinnorna från bygden
blefvo utskjutna och de gamla drefvo dem i sin
svartsjuka ut i vildskogen med långa risrakar under ondskans
hädelser. Därpå samlades alla människor med bössor,
krut och alla slags ägodelar i en ria, bommade igen
dörren och tänkte värna sig till det yttersta.

. Nu är du väl karl att tänka dig, hvad fanens väsen
och olåt där blef nere på bygden, då deras jäntor
kommo hem och gräto öfver smäleken. Bönderna blefvo rent
rasande; de ville ut på skallgång efter skogsfinnarne, och
ingen satte sig emot det. Fogden och fjärdingsmannen
fingo höra talet om den rika byn, som inte var skatt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:31:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/1/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free