Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fader Anion skrattade hemskt och svarade:
»Ja, hvad har du att säga 0-m det, du prästgesäll, som
kom hit för att lägga än flere stenar på bördan?»
Med dessa ord stod den gamle upp oeh bad kunden
följa sig. Då de trädde in, sken elden från spiseln
öfver stugan och det jordfasta furubordet, där Anna just
framsatte den torftiga kvällsvarden åt sin far, mätande
främlingen med mången förförisk blixt ur sitt blåa
ögonpar.
Emanuel såg ned oeh bad Herren bevara sig för detta
troll. Han löste sin matsäck, ät skyndsamt en bit, sade
godnatt och gick uppefter stegen till hvila i ena
kammarn under vindsröstet, där främmande personer brukade
få nattläger.
En stund därefter hördes Anna komma upp på vinden.
Hon dröjde en stund utanför nattgästens dörr, liksom
obesluten i något uppsåt, och gick därefter in i sin
af-balkning under det motsatta röstet.
Af växlande tankar hölls Emanuel länge vaken, men
somnade omsider, genomlefvande en fasansfull
drömväf-nad af de händelser, han hört. Hastigt spratt han upp
vid det att en röst tycktes ropa honom i örat:
»Det rar Mäster-Sara som skref!-»
Den uppvaknade satt i sängen isad af skräck, och
upprörd inbillning skapade för hans ögon en hemsk grinande
fuling i mörkret.
Emanuel bemannade sig. Torkande kallsvetten ur
pannan, stod han upp och genomsökte rummet vid den svaga
ljusningen från natthimmeln genom fönstret. Ingen
lefvande fanns där, och kuslig till mods gick han åter
i säng.
Länge vaken grubblade han öfver orden, jämförde oin
- 258 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
