Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigheterna och erfor en slående sannolikhet, att rösten
talat sant, men kunde icke fatta dess upphof. Bland
mycket annat, som jagade honom genom hufvudet, var
fruktan att den trolska finnjäntan spått öfver honom denna
tanke, medan hon dröjde vid dörren. Lapp-Manel och
mången fler af hans samtid visste icke, att en klar
ingifvelse i drömmen ropar till själen med kraftig stämma.
Åter somnade han’ oroligt och spratt omsider upp vid
en sakta manande stämma. Det var bländande ljust i
rummet. En varelse stod med bloss vid sängen och det
fladdrande skenet föll mäkta gastlikt öfver mörka,
djup-tecknade drag. Emanuel stirrade yrvaken och igenkände
fader Anton.
»Det är tid att stiga upp och göra sig i ordning!» sade
trollkarlen dystert.
Gästen klädde sig skyndsamt, och då de kommit ned,
satte den gamle blosset i en furugrepe vid muren.
Därpå stego de ned i källarn genom den uppdragna golf
luckan och drogo till henne öfver sig.
Strax kom Anna ned barfota, med tröjan öfver armen,
håret utslaget öfver de yppiga skuldrorna och blott till
hälften klädd. Hon satte sig orörlig i spiseln och
lyssnade på de bestyr, som de kunde ha för sig nere i
källarn.
Där inträdde ändtligen tystnad, långvarig,
tålamodspröf-vande tystnad, hvarunder den tyssnande knappast hörde
mer än blossets svaga tasselfläktar och något slag af
väggsmeden i stugans timmer.
Oförmodadt hördes Emanuel utbrista:
»Nu klarnar det!»
»Hvad ser du då?» hördes den gamles säfligt lugna
röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
