Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strax därpå steg fader Anton upp ur luckan, åtföljd
af Emanuel, som syntes blek och svettig, men beslutsam
och lugn.
Båda fingo syn på Anna, där hon satt i spiseln.
Emanuel blef stående helt förlägen för den half kläd da,
yppiga unga människan, och fader Anton utbrast helt
förtörnad :
»Hvad sitter du här som en nattvaka för, utan vett
att sk}7la dig för främmande mans ögon!»
»Går jag inte an att se på, så går jag väl an att se
förbi!» tyckte Anna. Och medan hon sakta tog på sig
tröjan, fortfor hon med utmanande udd i tonen:
»Den lärde herren såg visst icke ondt på mig. Han
tör väl ha något förstånd, kan jag tro, och väntar sig väl
inga herrskapsseder af finnfolket här i skogen.»
Så tog hon späntstickor, fnöske och eldstål för att blåsa
upp eld på spiseln.
Fader Anton såg forskande på Emanuel och sade:
»Ja, så är det, när en har något tillhopa med lappar.
Det är som jag alltid sade: den, som skall köpa korf
af hunden, får ge honom smör för bara korfstickan.»
Att detta var en varning för knussel vid den
uppgörelse, som nu förestod, begrep Lapp-Manel alltför väl.
Han vägde och tummade sina fattiga silfverslantar en
stund, men något mindre än det senare årets lön och just
icke häller mer kunde han taga till. Och fader Anton
tackade icke alltför tacknämligt, men icke häller alltför
trumpet, så att arvodet till trollkarln syntes väl
af-passadt.
Nu kom Emanuel ihåg klöfsjukan, men sinnet bet
honom och udda fick vara jämnt. När du liks går dit, så
kan du gärna fråga om ditt och datt, hade den ene och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
