Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag sade just ät henne, att du var en töcken en,» sade
den gamle under bortgåendet.
De två vandrade så genom vida skogsmarker uppefter
ena randen af ett vattendrag ända mot kvällningen, då
de nådde vattnets upprinnelse på den högsta landflatan
af Sunnanskog. Där låg ett finnbygge, och i dess
närhet höjde sig med beryktad utsikt en bergskalle, som
efter skogsfinnarnes öfversatta namn kallas Xäfverberget.
Sedan främlingarne tillbragt natten i bj^gget, återvände
fader Anton med erhållen vägvisarlön.
Emanuel och hans nye följeslage gingo samtidigt
österut och funno snart upprinnelsen till ett nytt vattendrag,
som kallas Rislandsån. Efter gifven anvisning följde han
ensam dess lopp förbi en sank och vidsträckt mvrslåtter,
som kallas Finnänget, och kom fram till stället, där Selsån
stötte till från sydväst. Dit nådde han vid
middagstid och där var ett nytt finnbygge.
Abon på stället hade hela tiden påräknats som den
slutlige vägvisarn fram till målet, men då det nu bar till
tals om saken, skok han betänkligt på hufvudet och
undrade hvad i herrans namn främlingen hade att beställa
i detta fasans näste.
»Jag skall försöka, om det går an att stilla den ofrid,
som där är rådandes,» upplyste Emanuel salvelsefullt.
Det kunde ock skogsfinnen anse för ett välsignadt verk,
om någon vån funnes, ty den bördiga jorden höll på att
gå igen med skog, och ingen människovarelse tordes dit
som odlingsman.
Finnen tystnade och tog Emanuel i noggrant
betraktande.
»Då är han väl som i någon slags prästlära då?»
undrade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
