Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
virke på en i marken gräfd bottenmo. Hvilolafvar sträckte
sig på ömse sidor om midtelgången fram till den
grå-stensmurade spiseln, som rökte ut i det fria. Det var
en kolarkoja efter ortens sed.
De främmande satte sig ned på lafven, och i spiseln
blåste den gamle upp en muntert sprakande eld.
Väl-fägnad bjöds af rostad fågel, salt och bröd. Så kom
ulfvafänget åter på tal.
Karln på stället erbjöd sin granne del i arbete och
vinst. Ty näringen, menade han, räckte Gudi nog för
två, men kunde blifva måttlig för tre och skral för flere.
Förslaget bekräftades med handslag, och som båda voro
hemma i yrket, så talades länge om dess skilda stycken.
Slutligen sade gubben:
»Mången ulf har jag fångat i min tid, men aldrig
någon lik den, som jag har i andra kulan där vid baklidan.
För honom skall du nog få leta efter maken till.»
»Nå, huru är han belefvad då?» ville den andre veta.
»Han är svart, kan du tänka dig!»
»En svart ulf?» utbrast grannen tviflande. »Kan det
vara en verklighet?»
»Ja, du kan väl få se honom i morgon, innan du går
hem. Jag skulle ha skjutit honom i kulan, men får väl
vänta, tills pojken kommer igen med bössan, för han är
borta med hundkräken för tillfället.»
Emanuel hade dittills suttit med vidt kringfarande
tankar, men blef rätt uppmärksam vid detta tal. Och
troligast var det väl om detta märkesting, som han strax
bad att få tala enskildt med gubben ute på backen. Sedan
redde sig de tre karlarna, så godt de kunde, ett nattläger
i kulan.
Nästa morgon efter fågelfrukost gingo alla tre bort till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
