Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varggropen vid baklidan. Den låg på en sluttning och
ådrog sig redan på långt håll de annalkandes
uppmärksamhet genom en bottengång, ingräfd i sluttningsbanken
mot en tillstängd lucka i timringen.
»Det var en märkelig ställning!» tyckte grannen.
»Hvarför byggde du så?»
»Jo, si jag tar ut ulfven genom bottenluckan där, då
jag har lagt ner honom. D’är ju rätt besvärligt för en
gammelstackare att fara och klifva upp och ned efter
timringen,» lydde svaret och den andre tyckte rätt bra
om denna ställning.
Alla tre kommo upp på banken och sågo ned i
gropen.
Där satt den svarte ulfven till seendes nere på
bottnen, inkrupen i ett hörn, ängsligt bevakande sina fiender,
och af bidande sin ofärd af deras händer med en min,
som liknade undergifven, en blick, som föreföll
mänskligt bedjande. Emanuel blef isande förskräckt, och
grannen sade medlidsamt:
»Han är illa till mods den där, skall jag säga. Då
en kommer sig från’et en tid, så är det just grufsamt
tänka på att ta’ ihjäl dem.»
»Ja, tala om det!» svarade gubben. »Men si nu är
det så belefvadt med den här, att han skall fara
lindrigare än kamraterna.»
Utan att orda vidare gick gubben ned och öppnade
bottenluckan.
Den svarte ulfven glindrade tvifvelaktigt på denna
utväg, liksom anande ett nytt försåt, men kröp till luckan,
listade sig försiktigt undan oeh var med några kraftiga
språng högt uppe i svedjan. Där dröjde han med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
