Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinklar, från sundets djupa däld, från de öfverhängande
molnen.
Det lät som om himmeln och afgrunden jämte den
döda naturen själf instämde i antikristernas rop.
Någonting liknande detta hade öfversåtarne aldrig
kunnat tänka sig, än mindre erfarit.
Somliga stodo slagna af blindaste skräck, andra af
samvetets vaknade ruelse, ännu andra af synen på den
yttersta tidens fasor som varsel om den hart förestående domen
och all denna världens undergång.
Hvad högvördig Andreas för sin del tänkte, där han
stod och rufvade, kunde icke vara så godt att veta, men
angenäma tankar hvälfde han icke inom svettig panna,
det märktes tydligt.
»Nu är dag kommen, herr prost, men hvar är rådet,
som skulle komma efter herr prostens löfte?» sporde en
röst tätt bredvid.
Den rufvande for upp som för ett obehagligt styng,
såg åt sidan och mörknade för magister Georgs klara
förebrående blick.
Excellensen steg torrskrattande fram och sade:
»Summan är den, att hans vördighet står där, det ser
jag tydligt. Jag skall nu gå ned och språka med edra
antikrister. Vill herr prosten göra sällskap kanske?»
Den tillsporde aktade ej nödigt att svara, utan vände
ryggen till och vacklade bort.
»Vi få fresta reda oss honom förutan,» fortfor
excellensen. »Och kanske skulle häller icke hans åsyn särdeles
behaga de granntyckta antikrister, som vi åtminstone nu
för stunden ej hafva någon trängande orsak att förarga.»
Skämtaren i denna skräckstund såg sig mött af häpet
straffande ögonkast och tilläde barskt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
