Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Darren ej nu så hårdt i edra pantalonger, redelige
herrar och menige män! Det är ingenting nytt
påkommet, utan en åldrig sedvana, att allmoge i stora skaror
uppvaktar landtdagen med sina önskemål och besvär. Det
är icke häller rysshedningar, hundturkar och morianer
som komma, utan medborgersmän. Visst kunna ju äfven
de svenske i lättja och flättja urarta till ett skändligt pack,
men där det ändtligen gällde något, fick man fåfängt
söka ett vettugare folk på hela jordens rund. Det känna
vi, som sett dem på slagfälten.»
Åtföljd af magister Georg och några andra personer,
de mest folkkäre man kunde utvälja, kom excellensen
ned till massan framför inkörsporten, såg sig omkring
och sade:
»Finnes någon här, som vi kunde tala med å allas
vägnar?»
Strax framträdde, rustad som de andra, en mörklagd
medelålders man med finskt utseende, vinnande sätt och
trolska, spelande ögon.
»Är du densamme, som kallas Svarte-Petter?» sporde
excellensen.
»Jag är så,» lydde svaret.
»Hvad vill du här med denna hop?»
»Vi vilja njuta rättvisan, som förhålles oss, och det rena
gudsordet, som fördöljes oss.»
»Hvarför kommen I då så manstarke?»
»Ju flere man, dess bättre lycka.»
»Men när du ensam kan tala å allas vägnar, hvarför
trängdes då hela hopen åstad?»
»De äro här för att intyga, att det är å deras vägnar
jag talar; annars kunde ju hvem som hälst jäfva min
talmansrätt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
