Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Var en sak det, kamrat!»
»Och för ankar — hum då till vägs?»
»Jo, förstås, han har kättingen om ena framskräfveln
som i tjuder, och så hänger kättingen, sedermera, utför
fjällbranten med ankaret i själfva hafvet.»
»Och så skall småman äflas att släpa ihop den hiskliga
tullen åt en sliker!»
»Hälst i dessa gudsrisets tider!»
»Men att svära eden åt en sådan...»
»Jo det lär nog äga sin verkelighet.»
>Men där han ligger så långt borta?»
»Tror du inte han hör dem? Var viss på det, kamrat!
Ja, inte vill jag vara i öfversåtarskor på den yttersta dagen.»
»Du säger just ett ord.»
»Och på sistone efter detta lifvet vänta de kanske
lönen sin af den de tjänat hafva, och tjänsten deras är
väl inte för roskull häller. Att de stodo Mickel hårdt
efter lifvet bara för spådomen där, var väl bara deras
åliggande efter sträng befallning, och inget under är väl
häller, att den stackars människan här aldrig törs fram,
änskönt faderstrollet går sörjande henne i löndom. Och
så skall den kung är aldrig få höra en halfdragen anda
om slikt!»
»Bra, kamrat, hejda dig! Onödigt gå här och ådraga
sig hatet af en, . . . som kanske hör oss.»
»Du säger på sätt och vis ett sanningsord.»
Tonen hade sänkts till hviskning, och Grelsmännen
skådade nord öfver skogsåsarne i bäfvan för drakestyggen,
som kanske lyssnat till deras vanvördiga utlåtelser, där
han låg fjättrad på sin berghylla långt borta i Guds vida
värld.
Deras uppmärksamhet föll på skottkärran, ett prisgifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
