Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara en rätt evangelii yngling utan kändt motstycke, och
det värkte dem så ljuft i hjärte- och själsroten som
glödande styng af ett himlasvärd, när de — o sällhet! —
lyckades uppfånga hans blick, en jubelseger, hvaröfver de
sedan skrytte sig emellan. För männen var han
ord-konstnärlig, skarp, fyndig och underhållande, så att ingen
tröttnade att lyssna. Herr Emanuels anseende för
utmärkt lärdom och vältalighet blef höjdt öfver alla tvifvel.
Alla väntade nu märkliga ting af denne vildmarkens
son. Och man väntade icke förgäfves, men det märkliga
skulle blifva annorlunda än man väntat.
VII.
ATER TILL VILDMARKEN.
Det säger sig själft, att Lapp-Manel rönte många
svårigheter att upprätthålla sitt hastigt förvärfvade
anseende. Afundsmännen bevakade honom i oaflåtlig
misstro, massan slöt sig kring honom i växande godtro och
dyrkan. Och ur denna massa började knotande röster
höjas:
»Gif oss äfvenså höra någon strof om gudsriket och
det nya evangelium, som oss utlofvadt är!»
Hvad svar de rösterna fingo nu i första hand är icke
kändt. Troligt är dock, att Emanuel med eller mot sin
vilja måste fylla deras kraf på någon större förvetenhet
äfven i detta viktiga stycke. Människan Emanuel kunde
väl svårligen ge sig att jäfva hvad den helige Samuel i
dessa yttersta tider uppenbarat hade — i kvarnen vid
llols-bäcken! Och för öfrigt hade viil hopens glömska knap-
past hunnit begrafva den märkliga saken, att Emanuel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
