Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emanuel råkade dröja med svaret en handvändning,
som kiindes honom själf så grufligt kvald af en tyngd
sa förfärligt växande. Han märkte därunder någonting
oroligt i Björns jämna handrörelse öfver skägget.
»Nej!» kom slutligen hans svar så sakta med en
egendomlig dallring i rösten.
»Ack, det var ett grufveligt öde han gick emot,»
fortsatte hon så mildt deltagande.
»I deras spetälska kula, ja hvad kan man annat säga.»
Oeh detta kunde omänniskorna begå mot den
oskyldige? Oeh där blef han?»
»Han gjorde visst så.»
»Men hvad i all världen kunde de åberopa för sådan
en gärning?»
»Jag vet ingenting om den mörka saken mer, än att
han var dem en nagel i ögonen som den väntade
upprättaren. »
Och hvad än fru Sigfrid Sofia sporde vidare i detta
ämne, så förblef Emanuel ständigt den ovetande. Ej
häller det ringaste låtsade han veta om folktalet, att
Mickel undgått döden i timmerkulan och efter ett tillägg
från sista tiden satt som en högt uppburen herre i fjärran
land. Den stora drakens spådde nedslaktare växte,
lefvande eller död, till en med aren allt väldigare
jätteskepnad. Men hade han likväl gått sin ofärd genom
dessa människors lockelser och försåt, så ville gästen för
sina planers skull visa sig utan minsta aning därom.
De skulle då insöfvas i säkerhet om honom, den kanske
utsedde redskaparen för möjliga afsikter, som måste
bringas på skam, ifall de sökte sig någon form i gärning.
List mot både list och styrka, det var fädernas sed och
den arflärdom, som Emanuel förde med sig från en lapp-
— sm —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
