Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den viirsto bland falske profeter. Hvad under då,
att den hårdt skuldbelastade höljde i händerna sitt ansikte
och vacklade bort, såsom Petrus fordom, då han efter
sin förnekelse träffades af sin mästares öga.
»Det är dock för märkeligt, att två svenske aldrig mötas
hos utländingen utan en grundelig afredning,» anmärkte
Björn helt torrt i dödstystnaden.
En stund senare mottog herren på Junkersdal en sedel
med några ord från Emanuel. Denne skref, att han med
snaraste ville resa och därför motsåg vissa smärre besked,
som återstodo för slutligt aftal om nybyggarnes anbud.
Detta hade Björn i hufvudsak godkänt, men förföll
orimligt seg i underhandlingen om enskilda delar.
Första svaret på denna uppfordran blef kvinnofjät
utanför Emanuels rum och en knackning på dörren. Fru
Sigrid Sofia frågade i lekande ton, om hon fick träda in
med domicellan. Emanuel svarade, förstås, icke nej.
Och jämte den medlande husfrun blef domicellan
synlig som en ljus, försonlig skepnad. Under mjukaste
reverens och obesvärad af hans sorgsna uttryck gick hon
rakt på saken så:
»Nu, då det är sagdt hvad jag hade på hjärtat, hyser
jag icke vidare ond vilja mot herren.»
»Ja, detta hade honoratissima sluppit äfven här på
gården, om det gått an att höra ett ord af den dömde,
åtminstone före af rättningen,» svarade han bittert.
»Men hvad i all världen återstår då att höra, herr
Emanuel ?»
»Jo, detta återstår!»
Och så fick hon i ljungande ord till lifs en liten
utredning om Emanuels förhållanden vid tiden för denna
Judas-tjänst åt öfversåtarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
