Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men säg mig da uppriktigt, om herren kunde utlämna
mitt namn utan samvetsagg åt dessa bödlar?»
»Det grämde mig omätligt, att det verkligen kom i
bödlars händer, men den, som mottog det af mig,
kallades dock icke bödel, men väl en Herrans högste
tjänare.»
»Bispen således? En hämnd på barnet för faderns
skull?»
»Nej, det finnes också en öfver biskopen äfven. Hvar
stackare har sin herre där öster och somliga ha flere. Det
var min husbonde, prosten Asp.»
»Aspen, min faders kanske ende vän bland öfversåtar?
Se, då förstår jag ändtligen en dunkel sak. Han är då
ej utan skäl sörjande för min skull. Jag har på en
omväg sport detta.»
»Den sorgen tör nog icke vara efter Guds sinne
likväl.»
»Det kan väl så tyckas. Aspen har städse haft namn
som en hårdhjärtad tyrann, lagisk, inbunden, dyster, en
riktig evangelisk jesuit. Men slike äro de nog merendels,
dessa lärda norrlandi, Gud hjälpe dem och oss alla så
visst. Dock tror jag, att de rättnu ha fått nog af
guds-riset efter ryggens bredd och styfhet.»
Emanuel skok tviflande på hufvudet, och det ena ordet
gaf det andra, men slutet blef det vanliga vid process
med kvinnan. Mäster-Sara var ju själf en telning af den
hårda norrländska stammen, till och med där den var
känd som allra hårdast. Väl kunde hon i själ och hjärta
icke skänka Emanuel sin fulla aktning, förklarade hon
så mildt, ty att säga så hade varit en osanning. Dock
ville hon för sina oskyldiga lidandens skull icke blifva
en orsak till hans afresa förr än afsedt var. Och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
