Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när hon hörde, att dessa budbärare gått åstad på
troll-domsvisans maning.
»Det bor idel guld på botten af vårt folks hjärta.
Aldrig ångrar jag, att jag satt min frid på spel för detta
folk,» bedyrade hon, leende genom tårarne.
Vid alla tillfällen, då värdfolket ej åhörde gästerna,
fann Emanuel hennes sätt gåtfullt och förbehållsamt, ja,
ofta nog besvärande misstänksamt. Hennes frågor och
anspelningar, om ock fullkomligt oskyldiga för den
skuld-löse, syntes utkastade som krokar för att uppfånga ändan
till någon misstänkt härfva. Uppenbarligen låg det för
henne, att han låtit binda sig i något hemligt förstånd
med Junkersdalingarne och oförtäckt ville varna honom.
Det förestående aftalet med nybyggarne var i
synnerhet ett mål för hennes frågor.
»Kommer herren att underskrifva något kontrakt för
folkets räkning?» sporde hon en dag. Och Emanuel
svarade rätt bekymrad:
»De sätta visst ett kontrakt i fråga, men jag vet
sannerligen inte, huru det skall affattas för att blifva till
lags en gång.»
»Nå, men kan herren utgrunda, hvartill ett kontrakt
skulle gagna dem, då herren icke kan styrka det med
personlig fullmakt af någon enda?»
»Det kan jag verkligen icke!»
»Och huru skulle herren ens kunna kontraktera för
alla, då deras behof och utskylder blefve så himmelsvidt
skilda och för resten äro oafgjorda?»
»Ja, däri ligger ju svårigheten; och af mig tycks
man vilja ha någon slags personlig borgen, som jag icke
häller kan utgrunda. Huru skall man bete sig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
