Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Helt enkelt så, att Björn siintler en fullmäktig, som
kontrakterar särskildt med en hvar.»
»Det träffar hufvudet på spiken!» utbrast den andre
högst belåten. »Jag tror, att detta lossar upp mitt
trångmål.»
Domicellan var närvarande, då Emanuel meddelade
Björn och Sigrid detta uppslag. Hon såg dem växla en
lång, bestört och frågande blick. Ett kontrakt med
Emanuel ville de tydligen hafva.
Märkbart nyfiken var ock domicellan om hvad som
förefallit under hennes frånvaro, och Emanuels besvärade
uttryck vid allt tal härom sade henne tydligt, att han
dolde något märkligt för henne.
»Det var väl något tal om min stackars gosse, Mickel
Mickelsson, kan jag tänka?» kom hennes fråga så skarp
och snar.
»Åjo, alltid måste något ord falla om den, som har
stått i vägen för så mången välansenlig friare här i
landet. Har I någon efterrättelse, om han lefver eller är
död, högäreborna?»
»Jag behöfver ingen särskild efterrättelse för att veta
det. Olof Evertssons spådom har ännu ej gått i
uppfyllelse,» svarade hon vemodigt leende. »Så att det var
tai om honom — och, förstås, äfven det där vanliga
bekanta?»
»Hvad då för slag, högäreborna?»
»Hå, det där talet om hans förräderi med de danske?
Det blef väl nämndt, kan jag tro?»
»Nej, något sådant nämndes inte, och för mig är detta
någonting alldeles okändt,» försäkrade Emanuel, väl på
sin vakt.
»Herren eller husfrun ordade rakt ingenting om detta?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
