Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
ETT MAKALÖST NATTSTYCKE.
Natten till den 17 oktober 1707, som blef minnesvärd
i Norrlands häfder, tågade en finsk härafdelning med
sin tross i följe med en norrbottnisk rekrytskara och en
lång västerbottnisk kronofora genom mörkret, regnet och
blåsten fram efter den upplösta kustlandsvägen genom
Nora socken och färjan söderut öfver Angermanälfven.
Detta tåg krällde fram genom landsvägsmörjan på
tusentals benpar likt en ändlös larf under långväga gny i
den svarta ovädersnatten. För dess framskaffande voro
ständigt uppbådade folk och hästar från hela sex härad,
däraf fem oupphörligen voro i redet, nämligen det, som
genomtågades, och de närmaste två, som före och efter
voro, hvilket här var hela kustlandsträckan från
Västerbotten till Medelpad. Det sjätte häradet, som var det
första af Medelpad, bidde söder om älfven sin tur att
aflösa det nordligaste på ångermanna-sidan.
Tåget kräfde otaliga bestyr, släp och försakelser: skjuts
och färjrodd, kvartering, uppassning, tillsyning, mat- och
foderskaffning, därtill ock ersättning, då gods och persedlar
förstördes eller mistes, eller bärare, när de oskodda
trähjulen krossades, eller mänskliga dragare, då de arma
hästarne stöpo som flugor. Den, som i våra dagar suckar
efter gamla goda tider, skulle ha varit med som
akterhandshäst åt den kronoforan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
