- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
11

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

några tusen bönder ned till stiftsstaden vid Hernösundet
för att ingjuta allvar i reformatorernas arbete. Vid den
tillfälliga försoning, som då ägde rum mellan hög och
låg, hade hon med våldsam rörelse igenkänt
barndoms-bekanta i ståndsfolkets samlade krets, hade sväljt sin
gråt vid anhörigas åsyn, men icke vågat gifva sig
tillkänna af fruktan för den ofärd, som de hatfulle då skulle
hafva i beredskap.

Städse förklädd till man hade hon en tid fiskat bland
de kätterska och lagalösa strandvräkarne, som vid haf
och älfvar inkräktat de bofastes fisken, än vistats bland
stigmännen på Nolaskogen och delat kosten med dem,
än jagat och gillrat tillsammans med rymlingarne mot
västanfjällen. Den förskjutna hade sålunda alltid sällat
sig till spillrorna af det samhälle, som då gick till sin
upplösning, men tog vid fortsatta spaningar mod till sig
och uppsökte grannriket, där hon som flerårsgäst på det
berömda herresätet Junkersdal skulle förvärfva allas hjärtan
och ett högt uppburet namn.

Under talet om allt detta hade biktfadern gång efter
annan med oro lyssnat ut i den svarta ovädersnatten. Det
var ej olikt, att han grufsamt väntade någon till gårds,
kanske från det eviga tåget, som alltjämt gnydde och
krällde som en mänsklig myrstack nere i vägens
ohjälpliga lergöl. Och liksom för att utfylla tiden återkom
han upprepade gånger till redan omordade ting. På detta
vis drog det alltjämt ut på natten.

En väggklocka pinglade tolf i et t angränsande rum. Då
kommo två körande in på gården.

»Prosten är uppe än?» hördes en karl säga.

Det lät pä målet som prostedrängen Lasse. Strax
svarade en annan stämma, vresig, butter och huttrande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free