Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löfsalens ingång sågo de sig mönstrade som olycksvarelser
af snedlagda, tittande hufvuden och skådade äfven själfva
fram med ett kufvadt och hundsvotteradt folklagers
lömska bitterhet, nu förstärkt af hungerns sveda i maggropen.
Steuchia hade synat de tre som underdjur och gaf
luft åt sina intryck så:
»Ja det skall jag säga, att bara på ögonfärden ser jag,
att ingen af dessa stackare har sökt Herren sin frälsare.
Eller hur karlar? Har I brytt er 0111 det?» — efter ett
lönlöst uppehåll — *Jaja, I har det också därefter. Nå,
hvilken af er var det, som gick slaf hos hundturken?»
»Jo, det var jag det,» svarade sjömannen frankt.
»Kunde just förstå det, efter du ser upp så bistert
och lönskt. Ja nu skall jag tala 0111 för dig, att vi ha
en liten domicella här, som har mist fästman sin, stac
kars liten, och nu tänkte vi höra efter, om inte du har
sett någon, som passar henne bättre hos hundturken?»
»Neej, det har jag inte!»
»Jaså, du är säker på det? Var det inte Svarte-Mickel
du såg då?»
»Jag trodde så en tid, men då jag får besinna mig
närmare, så var det en annan och det så skinbarligen
som jag står här.»
»Nå, hocken var det då?»
»Ja det var Isak Sedenius!»
Tant Steuchia satt som fallen ur skyarne. Så slog hon
ihop händerna och larmade till herr Andreas:
»Där hör nu kusin själf! Det var, som jag säger, ingen
annan än Isak vår.» Och så fortfor hon till sjömannen:
»Hur kunde du ge dig att ljuga i din själaherde så?»
»Ja d’är inte så godt, skall en säga, att i en hast känna
människan, när hon går turkklädd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
