Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är just det, som jag kanske får tillfälle att se.»
En knif anskaffades och snörena kapades.
Bländade ögon, som fuktades af lystnad, fingo nu se
en ansenlig mängd silkestyger, sjalar och spetsverk af rent
ojämförlig prakt inom särskilda, dyrbara omslagsdukar.
»Men hvad vill allt detta säga!» ropade stiftstanten
gång efter annan.
»Förmodligen någon fästmansgåfva från hundturken,»
genmälde Mäster-Sara till slut, något mera säker.
Jonas Asp hörde orden och ref sig helt bekymrad
bakom örat.
»Det är bäst, att herren klår sig på den andra sidan
också, medan det liks står på!» lät en munvig stämma
till åhörarnes munterhet längst bort ur klungan.
»Hocken understöd sig?» lät Jonas uppbragt och höjde
sig på tårna kringspanande.
»Det var jag!» svarade stämman, och Emanuel
Bredman armbågade sig fram, märkbart rörd, men ej
öfver-lastad af brännvinet, hans egen och alla fjällmäns svaghet.
»Så här ser jag ut!» fortfor han framför bron. t En
tid var det så funderadt, att vi skulle bli svågrar, men
lappsläkten passade inte. Nu ser jag, att hundturken har
vett nog att estimera hvad herren var dum nog att
de-spectera. Och därför rådde jag herren att klå sig vid
andra örat ock, för att få det undangjordt, medan herren
var i farten.»
Hopen skrattade vanvördigt, och Jonas Asp ropade utom
sig:
»Pappa, kom hit! Emanuel är här och förklenar oss!»
»Hvad vill du här igen, du Emanuel?» hördes herr
Andreas’ stämma från farstun. »Gå härifrån nu och låt
oss få hafva midsommarfrid!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
