Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi tänkte få oss en svängom med prosten och
biskop-innan först!»
»Nej, en sådan förskräcklig varelse!» vojade tanten.
»Du talar hufvudet af dig, Emanuel!» varnade Jonas.
»Det skulle jag kunna göra, som har ett hufvud, men
inte herren, som är utan. En förskräcklig varelse, sa’
biskopinnan? Och ändå var det jag, som gaf henne ett
så godt botråd för torrvärken i bena, — då hon sökte
kvarnen om natten. Profeten Samuel hade tagit sig
permission den gången, och det var jag, som stod för, sir
biskopinnan.»
Steuchia hade skamflat snott sig bort under dämpadt
fniss i hopen.
»Käre, för Guds skull tig nu, Emanuel!» bönföll herr
Andreas.
»Rätt så! Tag mans till bönboken! Fogden, fiskalen,
länsman, fjärdingsman och sexman och alle rackare utom
herren själf äro ute på rekryt-konvoj. Nog tiger jag,
bara jag får tiga i fred så. Och som herr Jonas nu klår
sig vid andra örat, så är jag nöjd och tiger.»
Äfven de andra voro nöjda med undfångna pass, och
så ägnades odelad uppmärksamhet åt den pågående
upp-packningen.
Då man omsider såg koffertens botten, fanns där mot
ena ändan ett dyrbart pärlemorskrin. Nyckeln satt i och
Mäster-Sara öppnade med orolig hand. Där lågo ringar,
blixtrande af ädelstenar, och en tung halsked af guld.
Och så fanns där nederst på botten ett tungt läderfack
fullt af guldmynt.
»Aldrig möjligt, att detta kan vara ämnadt åt
domi-aeUcni,» menade Steuchia, och den lottlösa afunden
mumlade bifall ur kretsen här och där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
