Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cfesar Andreas gick leende och nickande bort. Mästaren
Ericus stirrade häpen efter honom.
En timme senare rätade sig unge Lars i vrån och sade:
»Den där gick ju här som böneman, vet jag!»
Och mot kvällningen svarade mästarn ur sitt grubbel:
»Ja, vi skolom ro däråt som i morgon!»
Men när så den morgondagen var tilländalupen, satt
mästaren Ericus sig ej längre lik, med den mörka
blicken orörligt borrad genom väggen.
Hela omnejden visste, att äfven han låtit narra sig till
frieri. Men på hans rättframma spörsmål, om hon ville
blifva hans hustru, hade Mäster-Sara vändt sig till hälften
om och bortslående allt i skämt svarat:
»Hör man på! Ja, om du kunde flyga! Vet du,
artigt är det inte af en ungdomsvän att drifva sådant skoj
med en trolofvad!»
Dädanefter hade mästaren Ericus ej sittande ro för
tankar och arbete. Endast vilda skogen, då den piskades
af regniga höststormar, gaf den kringirrande någon lisa.
Såsom barnen i späda år begynte han åter se allting
lefvande. Träd, buskar, stenar, husväggar, moln och berg
hade ansikten och ett hemlighetsfullt tilltal . . .
Där satt en svärm skator snattrande på ett badstutak
i skogen och deras läte sade:
»Ericus, Ericus, titt’ hit!
Kvicka dig du och flyg du en bit!»
Det var kanske ej förgäfves sagdt till den snillrike
mästaren. Då han om kvällen kom hem, märkte Lars
med krympande hjärta en vansinnigt hemsk segerfröjd i
djupet af hans svarta ögon.
En tid bortåt satt mästaren natt och dag outtröttlig i
ett förehafvande, som lärjungen icke alls förstod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
