Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111.
DÖDEN BLANDAR SIG I LEKEN.
O1-’ Tckligt på mer än ett vis blef Mäster-Saras
kors-miissogille.
Långt innan gästerna känt godt kalas nedom kragen
efter tidens sed, blefvo de skingrade af röde hanen. Den
natten — till den 23 september 1710 — blef stiftsstaden vid
Hernösundet, just redo för den stora årsmarknaden,
ödelagd genom vådeld eller ock, såsom onda samveten kunde
misslänka, genom mordbrand af illa behandlade
krigsfångar.
Och där nu mästaren Ericus satt skonad i sin stuga
afsides på stranden, märkte unge Lars från sin vrå, att
han blef alltmera tankspridd och söndersliten framför sina
ritningar och modeller.
»Skulle vi inte göra henne till viljes och fara dit en
gång till?» föreslog han.
Mästaren teg och först dagen därpå kom hans
tankspridda svar:
»Fara dit? Kvarnar och annat smått fick jag som
en fallenhet med, men kvinnfolk må hingröne förstå sig
på.»
Efter någon tid kom en gammal skolkamrat, Caesar
Andreas, Mäster-Saras broder, nu beredd att fara bort till
sitt lefnadskall i södern. Efter något samspråk härom
sade han vid afskedshandräckningen, halft skämtsamt,
halft allvarligt:
»Vår syster på Udden har fått storliga bekymmer för
din skull. Hon undrar, hvad ondt hon gjorde dig, efter
du alldeles försvann!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
