Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDESVÄUEX TII.L EX LIFSGÄRXIXO.
skogen till den stuga, där fader Anton bodde med sin
dotter Anna.
Vid hennes syn ute på gården växlade dessa två ett
ondskefullt flin. Det var en gammal vedersakare, som
nu inställde sig i deras våld.
VI.
I ÅTHÄFVORNAS RIKE.
var långt framskriden, härdens stockeld hade
iat ut. Stugan lystes nu af furubloss från
muren. I spiseln satt fader Anton bredvid Anna, och borta
i vägglafven slumrade på befallning offret för hans makt.
Så hördes fjärran ifrån den sorgmodiga ylen af
natt-ulfven på vinterstig . . .
Fader Anton närmade sig lafven och sade dystert:
»Nu är tid att göra sig i ordning!»
Hon spratt upp. Han höll en trästicka framför henne
och sade:
»Ser du, hvilken guldstång vi ha lödt ut, medan du
sof?»
»Ja verkligen!» utbrast den bedårade.
»Vi ha just lagt de öfriga i väskan. Här blir att
kasta ut för att komma fram genom alla vakter. Du
skall inte tro, att jag tog för mycket betaldt, nej
ingalunda! För säkerhets skull kan du ta väskan och
hushållera själf med dem. Först må du tro, att det får
vara en riktig grabbnäfve bara åt storhunden, som vaktar
nedergången. Och sedan skola de hafva sin dryga
grindpenning hvar. Nu skolom vi rusta på dig för etter och
annat. Hjälp henne på med drakskinnspälsen, du Anna!»
\T atten
1N koh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
