Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De spelade vid långa och många bord och bänkar,
dem ingen räkna kunde, samt på allehanda vis och med
de mest olika insatser, allt från den obetydliga styfvern
ända till kronor och spiror, som blixtrade af ädla stenar.
Där spelade folk och hof i sina anletens svett, och då
den tröt, sipprade bloden utför panna och tinning.
Försten själf syntes ingalunda vara den minst girige
spelaren, men de, som voro hans sällskap vid bordet,
gåfvo honom ingenting efter.
Hästafot var förstens namn. Ingen eade det och ingen
behöfde häller säga det. Såsom du med luktsinnet erfar
en sällsam rök, inblandad i människovärldens luft, så
tycktes detta# namn, såsom mycket annat, vara en
genomträngande förnimmelse i de spelande åthäfvornas värld,
huru mycket än han dolde foten.
Två ansikten hade Hästafot. Det ena, som var
mänskligt och fagert, visade han jämte sin halfva
människokropp of van bordet Det andra, som var ett
vilddjurs-ansikte, höll han, tillika med den nedre vilddjurshamnen,
doldt i stoleii och under bordet.
Till höger om honom satt den babyloniska skökan.
Mycket däjlig och sedesam var hon, så långt man of van
bordet kunde se. Bredvid sig hade hon en träkloss, ut-
sirad på psalmboksvis, och ofta fläktade hon sig med
brokiga fjädrar.
Till vänster satt den bålstore Mammon med lerfötter,
järnbuk och kopparklor. Dessa kunde han icke spärra
ut, endast draga ihop. Genom vanan att ideligen gripa
och taga hade han blifvit vanför på detta vis, så att
tjänare måste bistå honom att taga korten under spelet
med babyloniskan och försten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
