- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
91

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stenar. När så de förföljde, inordiska som de nu voro,
skyndade fram för att dräpa honom, bad hon så
jämmerligt för hans lif, att de jämväl bundo för lappens sår.
För denna barmhärtighet visade Sjul och hans käring en
omåttlig tjänstaktighet och erkänsla.

Sedan Herr-Manel som fridens man jordfästat den i
braddöd fallne Naftali och bedit med de andra om
Herrans misskund för den omisskundsamme lappen, återvände
han och skickade öfver skogarne nödiga hjälpmedel åt
dessa människor. De byggde sig en koja på närmaste
granmo- och lefde någon tid i Herrans endräkt tillhopa af
jakt och fiske, tills en egen händelse upplöste hushållet.

Lappmannen Sjul var mycket ohyfsad, men kött
förstod han sig på. Sådant kunde han njuta i rått tillstånd,
helst om redningen var besvärlig. En gång i sitt lif hade
han fått äta sig fullnöjd på kött. Villebrådet, som då
fälldes, beskref han så:

»Det kom sig på våre marker en underlig en. På bena
had’en storklingriga klöfva och den stridaste kvast i
stor-klingriga r—a och så store go’märgestuten benmellan.»

Hvad det kunde vara för ett vilddjur, begrepo de andre
ej. Men en dag hade en häst på vår löte kommit i
närheten af kojan och betade granlafvar i all ro. Då fick
lappen mål i munnen:

»Just en sliker best var han! Du käring går mig
genast in och sätter på storgrytan I»

De svenske männen sade bums ifrån, men att det var
ett tamdjur, som folk rådde om, det ville lappen
ingalunda behjärta.

»I sir ju, att han vill ändskott i själfva grytan med
framfötterna!» kved han tandhackande som en katt i
lystnad efter fågel, medan de andra höllo honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free