Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vana vid makligt lefverne funno Grelsmännen sitt
arbete mödosamt och gjorde så i all menlöshet ett armt
försök att lägga under sig vattendragets härliga tull. Det
skulle de icke hafva gjort, ty denna lystnad höll på att
kosta dem lifvet.
En vårdag kom Herr-Manel brådskande till stället,
igenkände förvånad sina gamle stallbröder från Hols-kvarnen
och lät oförtöfvadt förstå, att två lappar, skyttarne
Naf-tali och Sjul, voro på ditvägen för att afhämta deras
vridna hufvuden såsom kvitto på en lockande
skattpenning.
»Tag bara skjutgrejorna och raskt i väg! Jag skall
smyga er öfver åt Norge!»
Hack i häl efter smögo med sina hundar de två
läpparne och den enes käring, som skulle med för att ta
upp bloden i någon trolldomsuträkning.
I två dygn flydde Grelsmännen och Herr-Manel som
jagadt villebråd öfver de vidsträckta furumoarne, men
råkade under tredje dagens afton förvilla sig fram på en
udde, som stack ut i en fjällsjö med lodräta och
skref-viga bergstränder. Där blefvo de flyende afspärrade, och
strid kunde nu ej undvikas.
Lappkäringen hade sig upp efter bergets skrefsida för
att hålla utkik på de jagade. Där smällde efter
hvarandra två skott, som gjorde rammel i bergshörnen. Hon
trodde, att läpparne hade skjutit, och hojtade för att höra
om det tog.
»Ja det tog!» sade Höger-Grelsen.
»Och det drog!» sade Yänster-Grelsen.
Naftali var död, Sjul lindrigt sårad. I förskräckelsen
trodde han sin stund nalkas och skrek erbarmligen. Hans
käring kom ylande dit som ett nystan öfver tufvor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
