Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad hade hon för trångmål då?»
»Hå, hon hade ju varit till kvarn vid Holsbäcken» —
Grelsmännen spetsade öronen — »och frågat, huru hon
skulle få rätt på all världens styf son. Stämman där i
kvarn hade svarat som så, att hon måste ta’ tiden i
akt och fortast göra någon anstalt åt dem fattige. Och
så kom hon till mig efter penningen...»
»Ja där ljög du nu!» utbrusto Grelsmännen liktidigt.
»Ljög jag?» undrade Anton handfallen.
»Ja, riktigt också,» kom svaret nedgörande. »Ingen
människa har fått ett sådant svar vid Holsbäcken. Det
kan vi göra helige gudseden på.»
Gamle Gisler såg undrande på dessa tvärsäkra vittnen.
»Ären I kanske båtsmännen där, som brukade ge svar
då?» sporde han med hopdragna biyn.
>Ja, det var vi! Och ljuger det gör han!»
Nu vred Pålle upp snedmunnen mot Anton, blängde
med ögonen och hväste grufligen under skakande
åtbörder.
»Tja, d’är ingen annan än tu, svarthund, som har’na
där i nå’n risbröt under golfvet, tu. Och så har tu häft
öfver’na branog med kolstybb, tu, så att stackarn skall
hålles ved lifvet . . . Har’na där som i en döfvelse, tu
skamhund» — Anton var redan likblek — »och tör väl
ha gett’na som nån getmjölksdroppa ved halmstrået ner
genom svalget hennes» — Anton var blågrå — »och
sedan tänker tu ljuga dig ut som nån lösen för
människan, tu tänk skamljuga, tu skamhand, och säga, att
hon är där när bergtrolla, då tu bara har’na under
golfvet, tu fähund.»
Pålle, förfärligt snedmunt, hade makat sig tillbaka på
bänken, darrande och uppskakad. När han ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
