Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdt tyst, så rycktes munnen flere gånger fram och
tillbaka på stackaren, så att det var både löjligt och
öde-ligt att åse. Anton satt där nu gulblek.
»Hm, ja det var bara du Pålle. Då vårdar jag mig inte
att svara,» lät han nästan stammande.
»Detta räcker till!-» förklarade värden bestämdt.
»Mäster-Abraham, hennes far, har nu kommit sig i rörelse.
Gå till honom du, Lars, och anmäl att Anton är på
orten, så får han göra hvad honom synes.»
»Käre herre!» bad Anton rossligt, »öfverlöp mig nu
inte alldeles, utan gif mig rådrum att tala, så kan det
alltid yppa sig någon lefvande råd!» — Lars dröjde vid
dörren.
»Så bekänn sanningen nu genast! Ditt samvete har
röjt dig, med tvetalan är du beslagen, och lappen har
bara rätt, att I skogsfinnar bruken dylike sataniske
praktiker?»
»Hm, jag skall genast lägga fram pantbrefvet på
bordet för herren.» — Handling följde på tal. — »Och nu
bör väl ingen påtänka mig den gärningen för snöde
mam-mons skull? Men han, som ändå håller mig för att
hafva domi cell an som gömd under någon döfvelsemakt,
borde väl då besinna, att med hård hand kommer hon
inte lös!»
Den halfva bekännelsen verkade på alla som en
kraftig trumf. Hvem annan visste gömslet? Hvilken eljes
skulle återställa henne ur bedöfningen? Man finge nog
fara vackert med trollkarlen ändå, när allt kom vida.
Fader Anton stod där ännu blek framför bordet, men
lika säker som förut och tilläde fogligt:
»Låt mig nu i Jesu namn uträtta ärendet i gården
först. Kan jag till ett skapligt pris åtkomma bältet här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
