Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det maa slet ikke vsere Sandhed?» tyckte Hergjus.
»Jo visst är det sant,» styrkte fader Anton säfligt.
»Kungen skickade ju hem en gränslös bröt från kriget.
Nu säljas de till vrakpris för kronans räkning, för det
finnes ju inte styfvern i landet. Ingen öfverdomskraft
är det i desse ryssbälten, men silfret är godt och hårdt
mot nötning. Där finnes, förstås, en ringare insmältning
järn, och därför kan icke ett mynt lödas af det slaget
med våra anstalter.»
»Jeg synes det Beltet er ganske lappiskt!» tyckte
Hergjus, vägande klenoden i sin hand.
»Ja, du vet. väl att ryssen och lappen är mest samma
slag, fast den ene har liksom vridit lite på den andres
dialekt.»
Det kunde häller inte Grelsmännen gå ifrån, eftersom
de hade sett och hört ryssen på närmare håll, men öfriga
uppgifter bestredos af dem i aning om skoj mot den
rede-lige påbjudaren.
»Tja, nog kan jag afyttra bältet mot en daler tipp,
säger tretton daler jämnt!» gnällde Pålle igen.
»Top der! En Mand ved sit ord!» uppfordrade Hergjus
i afgörande ton.
Pålle förde oförmärkt två fingrar till sitt tunnstripiga
hakskägg och Anton svarade med samma tecken. De
skulle alltså vara två om förlusten af detta köp.
Norsken betalade, och utan att fästa sig vid de två
näfverfötternas nya varningar, gaf han sig hals öfver
hufvud åstad till den otroliga vinsten, utan att ens ge sig
tid att hälsa gudsfrid. Och inom en handvändning såg
man sista baksvängen af stöfvelskaften hans nere i
vägkröken åt galgsidan till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
