Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där sutto nu Grelsmännen så långnäsiga som de kunde
blifva.
Nu skulle väl ett något mera inveckladt spel inträda
mellan de två trollnärerna Anton och Pålle, som visste
hvarandras afsikter och voro på ömsesidig vakt dess
bättre.
De togo Gråe Jägarns tunga klenod som en svår börda
i händerna. Och hvad som nu kom å färde, det
begrep icke ens den lärde doktorn, än mindre de häpne
Grelsmännen och den förvånade unge Lars. Bältet syntes
efter hand stöta i järnfärg, mässing, tenn, stål,
sparf-silfver, lappguld och en hel hop andra oädla metallfärger.
Under dessa synförvändningar var fader Anton mycket
språksam, så att det drog ansenligt ut på tiden med
hans förklenande prat om skatten. Dock tycktes hans
knep, trollkarlar emellan, vara tämmeligen medelmåttiga,
ty han värdt ständigt slagen på fingrarna af Pålle, inte
värre han var. Och så utbrast den slagne till slut, halft
berömmande, halft smädande:
»Jag ser att jag råkar häkt i både öfverdom och
rikedom. Men det är på det viset med mig, att jag
ingenting har tjufstulit och kan inte öda som du.»
»Tu säger mig tvärt, om jag tjyfstal nå’nting, så sku’
tu få se!» hotade lappen.
»Bevare mig för det, så mången som hör på nu, »menade
fader Anton säfligt. »Men branog underligt var det, att
du kunde häfva åt norsken bältet för så lite. Huru
mycket var det värdt på en höft?»
»Tusen daler minst för bara öfverdomen. Och tu,
Finn-Ante, blinkte och höll upp fingren som half man?»
»Aldrig i världens tider!»
»Tjo, tu blinkte och höll upp halfmansfingren, tu!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
