- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
116

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■ Hm, jag blinkte väl som folket mest, förstås, och om
jag höll upp något finger, kan jag inte så noga säga.
Du tog miste du, Pålle, det var hela knuten. Huru
tänker du nu bära dig åt? Norsken är väl inte längre i väg
än på marknan, men ändå . . .»

Lappen hade redan kastat sig tjutande på dörren och
rann bort i linkfota språng neröfver vägen med långhåret
som kvasten bakefter, och så var det bara som rödgråa
strimman kvar.

Fader Anton flinade ett illt segerlöje. Han var nu
kvitt sina medtäfiare, ty hvad hinder dessa fingo, så kommo
de ej åter till fortsatt köpslageri.

Och hvad prutningens stunder ledo om, så träffades
ändtligen genom doktor Gislers medling ett aftal om köp.

Fader Anton skulle före utgången af de närmaste tre
dygnen skaffa ned så mycket gammalt silfver, som
fordrades att uppväga Gråe Jägarns bälte tolf gånger om.
Detta skulle, i brist på våg, ske genom tolf fyllnader af
en måttbestämd skäppa. Då han lämnat ifrån sig tolfte
och sista måttet, så skulle det framliggande bältet öfvergå
till sin nye ägare Men kunde han skaffa den
försvunna Mäster-Sara med lefvande lifvet till rätta, så skulle
ett skäppmått silfver ske honom till godo genom afdrag.

Så värdt doktorn ändtligen af med sina sega besökare, som
icke ens dragit i betänkande att göra hans arbetsrum till
en auktionsstuga. För sitt dagsbesvär hade han
emellertid det sällspordaste ämne man kunde få till en
afhand-ling. Och så väl skedde honom icke alla dagar. Det
var just aldrig vanligt att ge honom något.
Galgbacks-gubben lefde ju ändå, tyckte folk, och ingenting begärde
han häller.

Sådana voro nu, i ett som allt, omständigheterna vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free