- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
127

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dessa syndastraff visste egentligen hvarken hut eller
försyn för något annat i världen än hög andlig
erfarenhet. Den präst, som ägde sådan eller kunde omgifva sig
med dess sken, han var käringstatens mästare och
därigenom en af landets verklige makthafvare. Hade
doktorn några sådana till sitt förfogande, så var han ock
herre på täppan mot excellensens alla nymodigheter till
landets förkofran ur eländet. När då de gäfleborgiske
herrarne klagade, att bonden var uppviglad, så var det
i själf va verket Norrlands-kvinnan, en skumsyn t varelse
då som nu i allt hvad framtiden rör, huru världsligt klok
och driftig hon än öfver hufvud var i allt som låg för
vanans ögon.

Ja, dessa kvinnor hade särskild fruktan och tillbedjan
för folk med hög andens erfarenhet. Något räknades väl
den, som studerat i Luther-staden Wittenberg, men det
var flere som hade eller spredo det ordet om sig. Något
förnämligare än de öfriga var väl den store Mäster Jakob
Eurenius, som på köpet fått göra en tvungen resa till
det märkvärdiga Blåkulla. Men öfver dem alla gick
likväl den, som trädt ända ned till afgrundens förgårdar i
oförfärad spaning efter all världens styfson.

Ännu i lefvande lifvets högsta blomstringsålder blef
Mäster-Sara på Udden likt ett öfverväsen omspunnen af den
trollska sagodikten, så snart hennes namn nämndes utom
närmaste bygd. Hvad hon felat stannade där, men hvad
hon pröfvat och hvad stort hon ville, det bars ut än mer
förstoradt på ryktesfabelns vingar. Och när det så hette
på skilda håll, att »domicellan på Udden» skulle bygga
hem åt det hemlösa vägafolket, då gingo käringarna ut
med barnen i näfverkonten på ryggen mangrant från
härad och socknar för att bära sand i säckar, draga ler-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free