- Project Runeberg -  Den stora vreden / Andra delen /
126

(1906) [MARC] Author: Olof Högberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tor föra ett så ogudeligt trätolif, att den lede själf till
sist fick uppenbara sig till varnings emellanåt som en
stor svart hund, på Herrans befallning förstås. Men
en-dräktige, när det fordrades, var det käringarna som
bestämde meningen för dagen, piskade hem juten öfver
fjället, när han kom, och kunde samla sig häradsvis eller
från socknar och byalag för att besluta om åtgärder mot
karlfolkets oarter och afskum. Voro männen inom byn
lata, skamtalige eller på annat vis lede eller olydige, så
kunde kvinnfolket säga upp fästelag, matlag, hjärtelag
och sänglag, skifta byn i två hälfter, sätta karlarne på
den ena och odla den andra »själfve».

Ännu afgjordare vilja en del fornuppgifter från andra
länder utpeka kvinnan här såsom härskande. I ett
historiskt arbete från 800-talet uppger den engelske
konungen Alfred den store efter norrmannen Othar, att norr
om svearne och öster om norrmännen, således i
nuvarande Norrland, låg Mfeg dal and, jungfrulandet, ett
fabelaktigt amazonrike, som medeltidens författare haft mycket
bestyr med. Edmund Gammal skickade sin son med
sveahären till amazonernas land för sveaväldets
utvidgning. Både hären och prinsen stöpo för gift, som dessa
kvinnor blandat i källorna, säger Adam af Bremen, en
samtida med tilldragelsen.

Den tid, som nu innevar, härskade väl en hvar öfver
sin stackare, men käringstaten var ändtligen herre öfver
dem alla. Doktorn själf med kapitlet, som emellanåt ej
hade försyn för vare sig gudomlig eller mänsklig lag, fick
alltid samvetsgrant taga sig till vara för käringstatens
samfällda härskri, ty mer än en gång hade den
myndigheten och excellensen på Gäfleborg fått löpa efter den
låten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:32:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hogbvred/2/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free